Courage.

Courage is a hard thing to figure. You can have courage based on a dumb idea or mistake, but you're not supposed to question adults, or your coach or your teacher, because they make the rules. Maybe they know best, but maybe they don't. It all depends on who you are, where you come from. Should you always do what others tell you to do? Sometimes you might not even know why you're doing something. I mean any fool can have courage. But honor, that's the real reason for you either do something or you don't. It's who you are and maybe who you want to be. If you die trying for something important, then you have both honor and courage, and that's pretty good. I think that's what it is, that you should hope for courage and try for honor. And maybe even pray that the people telling you what to do have some, too.

Lite tid, lite förståelse. Det är allt jag behöver.

Sold.

Hur kan en person få en så fridfull, glad och jätte lyckligt men samt ledsen?
Jag hittar inte svaraen till någonting längre.
Och jag vet inte om jag ska ge upp eller om jag ska fortsätta.
För om jag fortsätter, kommer jag vinna då? Förlorar jag, var det bättre att ge upp.
Kanske skulle det bara vara, en dröm. I så fall, vill jag aldrig mer vakna <3
Jag är sold till dig. Och jag hittar ingen väg ut.

Men hur ska jag kunna spendera tid med någon, som aldrig har tid?
Eller är det bara lögner som gör att det alltid kommer något i vägen?

Höstlooov.

Feeling a little bit sad..

Bio idag med väldens bästa Nellie :)
"The hounting in conetticut" Riktigt bra film faktiskt.
I morgon kanske det blir Köpenhamn, men lite tur. Och festa med Kevin, Martin & Dennis.
Satan vad lycklig jag hade varit då. Söndag - vet jag inte än. Mamma och pappa åker till stugan i morgon så är ensam hemma fram till tisdag. Lite skönt.
Jag hoppas jag får lite trevligt sällskap på färden (a) hoppas <3

Skolan slut!
Nu är det looooooov!!!

I couldn't see how every sign pointed straight to you.

Du.

Två dagar kvar. Sen är det höstlov.
Och varför känner jag på mig att det kommer bli något jag aldrig glömmer?
Jag är glad hela tiden nu, en form av någon sorts lycka. Jag är ofta trött dock.
Som nu, då jag jätte gärna hade velat sova. Men jag är glad. Jag är så himla glad.
Och kanske visas det snart <3 åtminstone nu, vet jag :)

& snart kommer Kevin hem, antagligen kommer Maxim också och hälsa på.
Vilken lycklig brud jag hade blivit! Ni är ju trots allt, något av de bästa jag har :)

Övningskörde idag. Gick mycket bra i jämförelse med förra gången ^^.
4 körningar till uppskrivna innan December. Sedan blir det halkbana och stattskörningen innan jul. Så förhoppningsvis tar jag mitt körkort därefter :) Och med lite tur, har jag det i slutet av året (y)

"just nu, känns du rätt för mig"
Jag är lite lycklig just nu :')

Ciao!

Mitt mål.

Även fast veckan började rent tekniskt åt helvete har slutet av veckan varit bra. Dock dras jag med olika slutsatser om hur jag ska fortsätta. Men allting löser sig, eller hur? Jag önskar mina strömsnäs vänner hade varit med mig här nu. Hade verkligen behövt dem, deras stöd och värme som de alltid ger mig. Fan vad jag saknar dem. Det har gått över 2 månader nu. Men snart kommer dem hem <3 en vecka kvar! Sen är det lov :) något jag verkligen hade kunnat behöva!

Relationen mellan pappa och mig är som vanligt.
Jag undrar om det någonsin går att ändra på.
Jag har försökt i 10 år nu att komma närmare min pappa.
Och jag har fortfarande inte hittat en lösning till det.
Psykolog hjälper inte, då blir han vansinnig! Även mamma och jag har försökt prata med honom tusen gånger. Men han har väldigt svårt för att lyssna. Om jag skulle ha ett ända mål i livet, så skulle det vara att få ihop någon slags relation med min pappa. Det har jag önskat så länge jag levt. Ibland, tro jag inte ens han älskar mig.
Men jag har fortfarande lite hopp kvar. Vi får hoppas att jag lyckas! :]
Och så har vi skolan..
Om jag hade fått backa 2 år, hade jag bytt skola för längesen.
Haganäs är verkligen världens (iaf sveriges) sämsta skola.
Rekotorerna, lärarna, eleverna precis allla här har ingenting annat att göra än att snacka så jävla mycket skit. Folk pratar historier, myter och rykten, är det något att tro på? Jag tycker varje person ska bilda sin egen uppfattning hos andra. Din historia! Alla människor förtjänar alltid en chans. Jag vet, för jag fick aldrig min här. Pågrund av just dessa personer som inte kan göra något annat än att snacka skit. Och det värsta av allt, dem tro på det!

Jag lever inte.
Jag är död.
Pisa finns inte.
Och värst av allt.. det här är bara början.

Tillbaka på ruta ett.

Tillbaka på ruta ett.
Grunden där jag en gång började bygga.
Nu har allt rasat. Det känns som allt jag en gång trodde på,
allt jag hoppats på och allt jag litade på, har försvunnit.
Sanden har runnit ut och mitt timglas är tomt.
Och jag är rädd för att säga saker som jag en annan dag kommer ångra.

Hemma är det åt helvete.
Min mamma har inte pratat med mig på två veckor nu.
Och nu är hon ledig en hel vecka? :S
Kanske är det nu hon fått nog. Och det är kanske nu jag behöver flytta.
Men mamma, efter varje bråk och för varje tår, så älskar jag dig.
Det är dig jag beöver nu. Det är dig jag behövt alla gånger.

___________________________________________________________________

Jag sa en gång " varför ska man leva, om man inte känner att man lever?"
Jag är tillbaka där nu. Och jag hittar inte svaret.
Kanske har jag bara en dålig dag. Men varför börjar de dagarna bli allt fler?
Dags att börja prata med min psykolog igen kanske? Men jag vill verkligen inte gå så långt. Om jag bara hade kunnat hittat en väg själv.
Jag har förlorat min makt, min personlighet. Kanske dags att gå solo ett tag?
Jag tränar inte så mycket häller längre. Har väl tappat suget lite kanske. Men den största anledningen har nog varit mitt humör, och alla skador jag har fått utav de.
Dock är det en bit jag inte vill förlora. Åtminstone där, är jag fri.
Boxningen är allt jag har, och de få vänner som faktiskt ställer upp för mig. Men är det inte lite illa om man faktiskt kan räkna alla sina vänner på fingrarna? Och jag behöver bara använda ena handen. Men jag har aldrig ställt höga krav på mycket.
Men jag tycker alla färtjänar lite ärlighet och förståelse ibland.

"förlåtelsen ä grunden till all lycka". Jag önskar det vart så..

/ Vi ses!

Tillbaka i skolan! Lite skönt, dock har jag redan slutat och har ingen nyckel till huset hem. Aj, ossis. Får ringa pappa så hoppas han kan komma ut med en. Anyway, träning ikväll. Dock tror jag inte jag ska gå idag. Det blev lite mycket i måndags och jag har en del och vila upp innan jag är redo fullt ut igen! I stället ska jag spendera dagen med Nellie, underbart. Jag behöver komma ut.
& på fredag blir det antagligen fest hos Marcus Johansson.
Vi får väl se om jag orkar gå dit. Sist blev jag ju inte sådär trevligt välkommen.
Men som sagt, vi får se.
Resten av helgen hoppas jag får träffa på lite strömsnäs folk. KOM HEM!!!!!
Satan vad jag saknar dem människorna asså. Sjukt!

Och idag har mamma bokat A-huset! Så den 18 December blir det 18-års fest för både mig och Gabbe. Inbjudningarna kommer snarast.
2 månader kvar, fy fan vad jag längtar. <3
Ne nu ska jag sätta mig ner och plugga lite körteori. Har en del sidor kvar att läsa. Och helst ska boken vara utläst till nästa körlektion som jag har den 26.

Ciao!

I miss you.

Fan vad jag saknar er.
Det är helt sjukt. Jag hatar stora förändringar.
Kunde ni inte åtminstone vänta tills jag har fått mitt körkort?
Tydligen inte. En sak som är säkert, så fort jag får det.
Då kommer jag och hälsar på, det lovar jag er.

Strömsnäs är ingenting utan er. Ingenting.
I love you, guy's <3

Couse you're amazing just the way you are.

När jag ser dig, finns det ingenting jag vill förändra.
För du är helt underbar, precis som du är!

Jag skulle kunna kyssa dina läppar varje dag, om jag fick.
Om det är perfekt du letar efter, så sluta leta.

Todie4

Såg dessa inne på Scorett i tisdags.
Förälskad!

Jag fann dig igen.

Hur kan allting kännas så jobbigt och underbart på samma gång?
Det är konstigt vad en liten grej kan göra.
För helt plötsligt kändes allt så mycket bättre.

Jag glömde nog bort en viktig grej i det hela.
Att jag faktiskt bara ska vara glad som har dig.
Jag vet att jag har tagit mycket ansvar ifrån oss båda.
Ibland känt mig mer som en mamma än vän för dig.
Men även har inte du haft det så lätt. Ditt självförtroende är något som stått i vägen för både dig och mig. Men jag har aldrig tänkt den tanken att faktiskt hjälpa dig, fören nu. En vän sa en gång till mig: "jag tror på karma" att forsätter du att göra goda gärningar, även fast du får skit tillbaka. Så kommer du senare i livet på något sätt få det tillbaka. Han hade rätt. Och denna gången är det jag som ska ta mitt ansvar, igen och hjälpa dig! Kanske en dag då du kan stå på egna ben och vara lika stark som jag att till och med jag får någonting ut av det. I den situation du sitter nu, där har jag varit. Och det tog mig lång tid att arbeta upp min grund. Det tog mig lång tid att inse mina fel och misstag, och en idag gör jag dom. Men jag tar ansvar för mina handlingar. Jag accepterar det. Och jag går vidare.
Och allt detta har varit pga en och samma person som alltid fanns där när det mest var som svårt. Han tog mig från en mindre nivå till en högre. Och gjorde min vilja till att faktiskt kunna uppnå någonting, större. Dags för mig att skicka den möjligheten som jag fick till någon annan? Som just nu faktiskt behöver den.

Jag har lärt mig mycket genom åren. Jag har kämpat, jag har gått med vinst och förlust. Men det viktigaste av allt, jag har aldrig gett upp. Och det är den största styrkan av alla. Även om allt kan kännas svårt, så tappa inte tron på dig själv. Jag säger som jag tidigare sagt här "bästa sättet att besegra omvärlden, är att bevisa att de har fel". Stäng dörren bakom dig och öppna den framför dig. Ta ett steg i taget på en väg till att komma bli en bättre människa. Men snälla stäng dörren till ditt förflutna. Vänd ett nytt blad i stället.