Hur kan allting kännas så jobbigt och underbart på samma gång?
Det är konstigt vad en liten grej kan göra.
För helt plötsligt kändes allt så mycket bättre.
Jag glömde nog bort en viktig grej i det hela.
Att jag faktiskt bara ska vara glad som har dig.
Jag vet att jag har tagit mycket ansvar ifrån oss båda.
Ibland känt mig mer som en mamma än vän för dig.
Men även har inte du haft det så lätt. Ditt självförtroende är något som stått i vägen för både dig och mig. Men jag har aldrig tänkt den tanken att faktiskt hjälpa dig, fören nu. En vän sa en gång till mig: "jag tror på karma" att forsätter du att göra goda gärningar, även fast du får skit tillbaka. Så kommer du senare i livet på något sätt få det tillbaka. Han hade rätt. Och denna gången är det jag som ska ta mitt ansvar, igen och hjälpa dig! Kanske en dag då du kan stå på egna ben och vara lika stark som jag att till och med jag får någonting ut av det. I den situation du sitter nu, där har jag varit. Och det tog mig lång tid att arbeta upp min grund. Det tog mig lång tid att inse mina fel och misstag, och en idag gör jag dom. Men jag tar ansvar för mina handlingar. Jag accepterar det. Och jag går vidare.
Och allt detta har varit pga en och samma person som alltid fanns där när det mest var som svårt. Han tog mig från en mindre nivå till en högre. Och gjorde min vilja till att faktiskt kunna uppnå någonting, större. Dags för mig att skicka den möjligheten som jag fick till någon annan? Som just nu faktiskt behöver den.
Jag har lärt mig mycket genom åren. Jag har kämpat, jag har gått med vinst och förlust. Men det viktigaste av allt, jag har aldrig gett upp. Och det är den största styrkan av alla. Även om allt kan kännas svårt, så tappa inte tron på dig själv. Jag säger som jag tidigare sagt här "bästa sättet att besegra omvärlden, är att bevisa att de har fel". Stäng dörren bakom dig och öppna den framför dig. Ta ett steg i taget på en väg till att komma bli en bättre människa. Men snälla stäng dörren till ditt förflutna. Vänd ett nytt blad i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar