"Jag träffar ju er aldrig" Sant!
Det gör ont att se sina bästa vänner flytta lång härifrån.
Ännu värre när våra samtal blir allt kortare, och tiden vi ses blir allt mindre.
Ni vart dom ända som fick mig att må bra, alltid! Ni fanns hela tiden där, i bra och dåliga stunder. Och det slutade alltid med att ni fick mig att le igen.
Jag har kännt er nu i 3 år, åtminstone en av er. Och vi har gott igenom SÅ mycket ihopa. Och hur mycket av de har inte varit bra? Jag kommer knappt ihåg en dålig stund med er. Om vi så gick och promenerade i strömsnäs så gjorde vi det alltid de bästa utav situatonen. Och vi minns vart ända stund tillsammans.
Vad jag vill få ut av det här är att jag saknar er. Jag saknar "det där". Allt det vi brukade göra, tillsammans! Men en del av mig får väl helt enkelt acceptera det att vi är inte barn längre. Vi kan inte längre göra det vi vill, utan det vi måste.
Men jag hoppas fortfarande på att VÅRAN tid kommer tillbaka. Då vi är tillsammans igen!
Förrövrigt hade jag 18-års fest i fredags. Blev väl kanske rätt lyckat ändå. Är dock himla trött på att jag aldrig själv kan slappna av. Så fest det vet jag inte om jag anodnar igen. Det är roligare att gå på fest än att ha dem själv. Så jag ligger lågt ett tag. Åtminstone, vad jag hört så hade folket som kom en väldigt kul kväll :) och det var väl ändå det viktigaste! Så det lyckades vi med. Synd att det dock är alltid någon som ska bråka. Det är nog fan de nya 2011 - bråk på fest! Ungdomar -.- det är fan inte lätt! ^^ Nä, nu blir det duschen för i morgon är det skola! Och jag längtar en gnutta faktiskt? :O ^^
Over and out.
/Pisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar