Jag kom ihåg när Paulo Roberto vandrade in i skolans korridorer. Jag kommer också ihåg när han sa att vi skulle förverkliga våra drömmar. Och att ifrån om med idag, skulle vi börja leva dem.
Det var enklare sagt en gjort..
Att säga visa ord, hjälper inte andra på fötter. Det är därför du har en vilja, och till att göra någonting utav den. Den enda som kan förverkliga någonting, det är du! Och det var här jag började tänka.. Jag har haft det så otroligt svårt i många år av mitt liv. Och varit så otroligt skadad psykiskt, vilket har påverkat, inte bara mig, utan också min vänner. Vilket inte är rättvist! Det jag vill säga är att jag tro inte alls allt BARA handlar om egen vilja. Utan även en styrka. Att du måste kunna ha en styrka till att orka visa saker. Därför vill jag berätta om min grund. För i livet har du alltid en så kallad trappa. Och för att bygga på den här trappan börjar du alltid med en grund. En stabil grund som alltid sitter. Och där har jag mina vänner. Eller ja, vissa av dem. Som jag anser är min grund. Hade det inte varit för dem. Hade jag kanske inte levt idag. Så er har jag mycket att tacka för. För jag menar, även om det jag byggt upp under livet rasar, så har jag ju åtminstone er kvar. Som kan hjälpa mig upp igen. Därför är det viktigt att ha den den där grunden. Att alltid kunna ha en stadig plattform att stå på. Kevin tillexempel. Du är en sådan person för mig som betyder jätte mycket. Och är en viktig del av mig och mitt liv. Du är därför min grund att stå på. Och för att jag skriver detta nu är att, just denna helgen har sagt väldigt mycket till mig. Har fått mig att inse vad som är väldigt viktigt. Och värdesätta det! Små små ögonblick kan säga väldigt mycket. Och ibland krävs det så lite för att känna lycka :) Jag lever för dagen, imorgon.. det tar vi då. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar