Älskling, lyssna.

Jag vet inte var jag ska börja.. hur börja man beskriva någon man tycker så mycket om? Det brukar vara du som står för orden, och jag för det ovetandet. Men sanningen måste fram, du måste också veta. Och därför tillägna jag detta till dig:

Alex, allt jag ville ha var precis det alla andra ville, du vet, kärlek. Att vara 2. Du plus jag är lika med sant. Jag vill ha den där tanken av dig, som får mig att ständigt leva kvar i samma lyckorus som du ger mig. Jag tro inte jag riktigt har fattat, att du verkligen är min. Och att jag är din. Är det kärlek att falla och krossas, eller är kärlek i själva fallet det som aldrig tar slut? Som att någon alltid finns där och ta emot dig, eller när ensam aldrig bli ensam, utan två alltid är två.

Älskling, jag ger dig nu mitt hjärta, det är nu ditt att behålla. Och även när det ösregnar eller då hela min värld har vänts upp och ner, då älskar jag livet. För jag har någon att dela mitt hjärta med.

Det är frustrerande vad ord inte kan beskriva vad du betyder för mig.