Ett fyrfalligt helvete.

Då var det dags igen. Mamma och jag. Ett evigt helvete hon och jag. Börja bli som mig och pappa för ungefär.. 2 år sedan? Mm.. det är då fan inte roligt ska jag säg. Att bråka med den som betyder mest i mitt liv. Det är mamma som påverkar mig mest om jag ska vara ärlig. Är hon ledsen är jag ledsen. Så är det bara. Därför mår jag så otroligt dåligt när vi bråkar. Och det förstår inte hon. Det enda jag får höra är att jag inte bry mig? Ni vet ju själva här hur mycket jag har skrivit om min uppskattning till min mamma. Och så förstör jag hennes liv på något konstigt vänster. Det är snart dags att börja dra sig hemifrån känner jag. Tro allt hade blivit mycket bättre om jag bara hade försvunnit ut ur hennes familjebild. Som vanligt är det ju jag som är klämmen, det är jag som sabbar allt. Fått höra det snart halva mitt liv så det börja smälta in.

Det kommer väntas en trött Pisa i morgon i skolan. För kan tänka mig att detta kommer ta heeela natten, plus lite till. Har massa skolarbete att göra, och det är jag verkligen super sugen på att göra nu? Livet är härligt va?! Ta vara på all er lycka, det är det bästa ni kan ha. Jag vet att mina lyckliga ögonblick, var det bästa jag hade..