Talk about forgiveness.

Tuesdays with Morrie - jag är 10 sidor ifrån till att läsa ut den.
Och nu stannar jag upp och fråga mig om jag vill att den ska ta slut?
Jag är lycklig i vart ända stund jag läser den. Det är som om man förenas med sig själv. En stor del av bokens mening antar jag "make peace with yourself, make peace with living"

We think because we're human we're something above nature. We're not!
Here is how we are different from these wonderful plants and animals:
As long as we can love each other, and remember the feeling of love we had, we can die without ever really going away. All the love you created is still there. All the memories are still there. You live on, in the hearts of everyone you have touched and nurtured while you were here. Death ends a life, not a relationship.

Innan jag läser ut mina 10 sista sidor i boken så vill jag bara säga en sak.
Boken har verkligen fått mig och inse, vad som verkligen är viktigt här i livet. Och hur viktigt det är att förlåta. Det får mig att tänka tillbaka på en person jag alltid velat återförenas med. Fast inte tagit min tid att reda ut min aggression mot honom. För varför ska man våndas hela livet av något som hände för flera år sedan? Det han gjorde vart fel, men fel gjorde även jag. Något jag även där har låtit mig plågas i flera år för att jag DÅ gjorde fel. Kanske dags och förlåta sig själv?
Som sagt, folk förändras.